Imagine all the people, sharing all the world...
Åh vilken fin dag.
Jag kom nyss hem från en lång promenad i det fina vår-vädret med pappa och lillasyster. I det vackra Stureby. Gud vad det är vackert egentligen, det här området. Det är som om den vore platsen på jorden där endast lycka finns till; paradiset på jorden; Edens lustgård. Här har jag levt hela mitt liv och växt upp i fullständig trygghet med de bästa tänkbara föräldrar och mina två systrar. Jag började i en skola närliggandes i samma område, Sturebyskolan, där flera tryggt uppväxta barn gick och blev mina kompisar. Allt var så bra, ondskan existerade liksom inte! Kan ni tänka er det, en plats på jorden där ondska inte existerar..? Utan endast lyckliga barn-familjer i fina hus med söta små eller stora härliga trådgårdar, vars barn leker med alla andra jämnåriga i området, på gatan, i skogen, eller nere vid fotbollsplanen... Vi gick där och mindes, och jag berättade en massa historier för pappa, som hänt mig en gång i tiden, i just den där gläntat, på just det här fältet, på just den här vägen... Det var lite som en vandring tillbaks i tiden. En promenad i det förflutna, med så otroligt många tillförandes minnen man trodde man glömt bort.
Det här tankarna slog mig då, som vi gick där och mindes och njöt av solskenet och den blå himlen. Jag tänkte på alla de barn som inte fått uppleva det här. På alla dem som växt upp under ständiga oroligheter, som inte fått känna på riktig fullständig ro, som jag och mina systrar fått gjort. Jag tänkte på alla de vars föräldrar skiljt sig, alla som separerat, och alla barn som på något sätt tvingats dra upp alla rötter, allt tryggt som en gång varit, för att börja om, vänja sig vid nya omständigheter, kanske acceptera nya familjemedlemmar, nya hem, nytt nytt nytt... De som aldrig fått slagit sig till ro. Jag tänkte på alla de barn som blivit misshandlade under uppväxten, som blivit slagna, eller fått utstå annan ondska. Tänk vad otroligt lyckligt lottad jag är som fått växa upp i en sådan vacker omgivning. Tänk vad många det är som inte gjort det, som inte fått möjligheten...
Glöm inte att lyssna på den här fina låten innan ni går, jag tyckte den passade så otroligt bra in på texten, lyssna så får ni se <3
Jack Johnson – Imagine
kram!
Jag kom nyss hem från en lång promenad i det fina vår-vädret med pappa och lillasyster. I det vackra Stureby. Gud vad det är vackert egentligen, det här området. Det är som om den vore platsen på jorden där endast lycka finns till; paradiset på jorden; Edens lustgård. Här har jag levt hela mitt liv och växt upp i fullständig trygghet med de bästa tänkbara föräldrar och mina två systrar. Jag började i en skola närliggandes i samma område, Sturebyskolan, där flera tryggt uppväxta barn gick och blev mina kompisar. Allt var så bra, ondskan existerade liksom inte! Kan ni tänka er det, en plats på jorden där ondska inte existerar..? Utan endast lyckliga barn-familjer i fina hus med söta små eller stora härliga trådgårdar, vars barn leker med alla andra jämnåriga i området, på gatan, i skogen, eller nere vid fotbollsplanen... Vi gick där och mindes, och jag berättade en massa historier för pappa, som hänt mig en gång i tiden, i just den där gläntat, på just det här fältet, på just den här vägen... Det var lite som en vandring tillbaks i tiden. En promenad i det förflutna, med så otroligt många tillförandes minnen man trodde man glömt bort.
Det här tankarna slog mig då, som vi gick där och mindes och njöt av solskenet och den blå himlen. Jag tänkte på alla de barn som inte fått uppleva det här. På alla dem som växt upp under ständiga oroligheter, som inte fått känna på riktig fullständig ro, som jag och mina systrar fått gjort. Jag tänkte på alla de vars föräldrar skiljt sig, alla som separerat, och alla barn som på något sätt tvingats dra upp alla rötter, allt tryggt som en gång varit, för att börja om, vänja sig vid nya omständigheter, kanske acceptera nya familjemedlemmar, nya hem, nytt nytt nytt... De som aldrig fått slagit sig till ro. Jag tänkte på alla de barn som blivit misshandlade under uppväxten, som blivit slagna, eller fått utstå annan ondska. Tänk vad otroligt lyckligt lottad jag är som fått växa upp i en sådan vacker omgivning. Tänk vad många det är som inte gjort det, som inte fått möjligheten...
Glöm inte att lyssna på den här fina låten innan ni går, jag tyckte den passade så otroligt bra in på texten, lyssna så får ni se <3
Jack Johnson – Imagine
kram!
Kommentarer
Postat av: Lisa
sv, aw, tack så mycket sötnos jag blir så glad av sånna komentarer:D!♥
Postat av: Alexandra
Åh, vad bra underbara du!
Glöm inte bort att du är en otroligt stark person. Du är modig som vågar känna lyckan.
Tack, tack, tusen tack för att du förgyller världen!
Med mig är det superbra!!
Ta väl hand om dig.
KRAM
Postat av: Matilda
promenader är fina saker. det ger tid, för allt och lite till. för det där man annars inte har tid med. det gillar jag. att promenader är fina.
Trackback
