ScreenWipes

Ane Brun – Do You Remember

asså shit vad jag diggar den där låten.
Just nu sitter jag hemma, själv i huset och har ingen aning om vart alla tagit vägen. Mamma, pappa, stor- och lillsyrran, alla mystiskt försvunna xD hahaha go me..

Det är sommarlov, det är värme, det är skratt, sol och bad.
I Söndags kom vi, familjen, hem från Spanien efter 10 härliga (men svettiga) dagar. Och igår bokade jag, mika och simon flygbiljetter till Gran Canaria den 30:e för att stanna där i två hela veckor! Galet kul. Det enda som inte är lika roligt är att nu kan jag inte ens köpa glass till mig själv i hettan eftersom jag måste spara alla pengar, minsta krona jag har så att jag överlever resan och kan återvända till Sverige i någorlunda behåll utan att vara undernärd... (vilket jag säkert kommer vara ändå då det antagligen kommer bli mer alkohol än mat där..) hehhhe

Men här kommer några få bilder från Spanien resan av alla de miljoner jag tog så ni har lite smaskigt att se på också! puss!

ohh jag blir så inspirerad av Marié Digby att jag ahh ihih!! love it!

Hej förresten! Nu var det otroligt länge sen jag skrev sist, men som sagt, jag skriver när jag har lust. Och det har jag nu efter en låång paus.

Det är sommarlov, det är värme, det är frihet och det är hopp. Man får tid till att leva, man får tid till sig själv. Det är så otroligt sjukt när man får ledigt och helt plötsligt märker vad man EGENTLIGEN vill ägna livet åt, hur mycket energi man plötsligt får över till att göra allt man gillar och egentligen vill.
Jag glömmer bort mina drömmar i skolan. Det är hemskt att säga det, men jag insåg just precis nu att det är sant. I skolan är man så otroligt upptagen med att vara orolig över hur provet ska gå eller vilket betyg man ska få för att "klara sig i framtiden". Men vilken framtid försäkrar man sig egentligen om då, när man inte ens vet vad man vill? Jag vill ju inte ens leva ett sådant liv där man behöver stressa ihjäl och hela tiden ha press på sig. Jag vill göra något jag älskar. Och när jag tittar på de här olika videorna med Marié Digby så känns ju allt så himla självklart. Jag har ju vetat det här hela livet egentligen, ända sen jag var 1 år och nynnade mig själv till söms. Jag har alltid tillhört sångfåglarna, och kommer alltid att göra det. Jag kommer aldrig att komma ur det.

Jag ska leta fram min mini inspelnings studio imorgon som jag fick av pappa i julklapp. Den kom i skymundan när skolan härjade... Jag har inte ens provat den.

Godnatt alla kära och tänk nu verkligen igenom vad du egentligen vill i ditt liv. Bry dig inte om hur mycket du skulle få i lön eller vilka arbetstider som skulle passa dig bäst. Gå bara efter känslan i ditt hjärta, det måste finnas någon längtan däri. Om du känner efter riktigt djupt.

kramar