inspiration
ohh jag blir så inspirerad av Marié Digby att jag ahh ihih!! love it!
Hej förresten! Nu var det otroligt länge sen jag skrev sist, men som sagt, jag skriver när jag har lust. Och det har jag nu efter en låång paus.
Det är sommarlov, det är värme, det är frihet och det är hopp. Man får tid till att leva, man får tid till sig själv. Det är så otroligt sjukt när man får ledigt och helt plötsligt märker vad man EGENTLIGEN vill ägna livet åt, hur mycket energi man plötsligt får över till att göra allt man gillar och egentligen vill.
Jag glömmer bort mina drömmar i skolan. Det är hemskt att säga det, men jag insåg just precis nu att det är sant. I skolan är man så otroligt upptagen med att vara orolig över hur provet ska gå eller vilket betyg man ska få för att "klara sig i framtiden". Men vilken framtid försäkrar man sig egentligen om då, när man inte ens vet vad man vill? Jag vill ju inte ens leva ett sådant liv där man behöver stressa ihjäl och hela tiden ha press på sig. Jag vill göra något jag älskar. Och när jag tittar på de här olika videorna med Marié Digby så känns ju allt så himla självklart. Jag har ju vetat det här hela livet egentligen, ända sen jag var 1 år och nynnade mig själv till söms. Jag har alltid tillhört sångfåglarna, och kommer alltid att göra det. Jag kommer aldrig att komma ur det.
Jag ska leta fram min mini inspelnings studio imorgon som jag fick av pappa i julklapp. Den kom i skymundan när skolan härjade... Jag har inte ens provat den.
Godnatt alla kära och tänk nu verkligen igenom vad du egentligen vill i ditt liv. Bry dig inte om hur mycket du skulle få i lön eller vilka arbetstider som skulle passa dig bäst. Gå bara efter känslan i ditt hjärta, det måste finnas någon längtan däri. Om du känner efter riktigt djupt.
kramar
nothing's stronger than true love
Nothing's stronger than the feeling of true love. I miss it. And I'm looking forward to meet it again some day..
Feel lonely but got the patience I need to stand it.
:)
Jose Gonzalez – Slow Moves
chüss
was looking for a place to hide away
..and I'm falling every time... Just looking for a place to hide in.
VÄRLDEN.
Den är ljus, den är mörk, den är svart, vit och grå. Varför fick just vi människor förmågan att känna? Förmågan att tänka längre. Ibland tror jag att världen (och alla varelser inkluderade däri) hade mått bättre utan dem, känslorna vi äger...
Häromdagen sa en klok pojke till mig att känslor är det enda verkliga här i livet. "Du ska aldrig dölja dina känslor och du ska alltid må bra! Ta inga beslut som leder till att du mår dåligt" osv.. Det har han mycket rätt i, men ibland kan jag inte låta bli att undra.., ändå.. om inte någonstans jorden hade varit en bättre plats utan glädje och sorg, smärta och lycka, ondska och godhet... Utan all ondska våra känslor kan leda till; alla krig, all missär och fögörande av våran egna värld.. För att inte tala om den smärta kärlek kan förorsaka oss. Varför måste just vi behöva känna för?
Ibland är det en jobbig uppgift Gud har gett oss människor.
Men jag ska vara lycklig för den fantastiska förmågan vi tilldelats. För nu när jag tänker efter, hur fan hade världen sett ut utan kärlek, utan skratt och sorg, en värld helt utan känslor..? Nej ush, jag föreställer mig kylan.
Laleh – Snö -en väldigt fin låt.
t.ex hade vi ju inte kunnat njuta av den underbart vackra musiken, utan våra känslor som ger upphov till den...!
:) Ja, känslor är nog bra i längden ändå.
Imagine all the people, sharing all the world...
Åh vilken fin dag.
Jag kom nyss hem från en lång promenad i det fina vår-vädret med pappa och lillasyster. I det vackra Stureby. Gud vad det är vackert egentligen, det här området. Det är som om den vore platsen på jorden där endast lycka finns till; paradiset på jorden; Edens lustgård. Här har jag levt hela mitt liv och växt upp i fullständig trygghet med de bästa tänkbara föräldrar och mina två systrar. Jag började i en skola närliggandes i samma område, Sturebyskolan, där flera tryggt uppväxta barn gick och blev mina kompisar. Allt var så bra, ondskan existerade liksom inte! Kan ni tänka er det, en plats på jorden där ondska inte existerar..? Utan endast lyckliga barn-familjer i fina hus med söta små eller stora härliga trådgårdar, vars barn leker med alla andra jämnåriga i området, på gatan, i skogen, eller nere vid fotbollsplanen... Vi gick där och mindes, och jag berättade en massa historier för pappa, som hänt mig en gång i tiden, i just den där gläntat, på just det här fältet, på just den här vägen... Det var lite som en vandring tillbaks i tiden. En promenad i det förflutna, med så otroligt många tillförandes minnen man trodde man glömt bort.
Det här tankarna slog mig då, som vi gick där och mindes och njöt av solskenet och den blå himlen. Jag tänkte på alla de barn som inte fått uppleva det här. På alla dem som växt upp under ständiga oroligheter, som inte fått känna på riktig fullständig ro, som jag och mina systrar fått gjort. Jag tänkte på alla de vars föräldrar skiljt sig, alla som separerat, och alla barn som på något sätt tvingats dra upp alla rötter, allt tryggt som en gång varit, för att börja om, vänja sig vid nya omständigheter, kanske acceptera nya familjemedlemmar, nya hem, nytt nytt nytt... De som aldrig fått slagit sig till ro. Jag tänkte på alla de barn som blivit misshandlade under uppväxten, som blivit slagna, eller fått utstå annan ondska. Tänk vad otroligt lyckligt lottad jag är som fått växa upp i en sådan vacker omgivning. Tänk vad många det är som inte gjort det, som inte fått möjligheten...
Glöm inte att lyssna på den här fina låten innan ni går, jag tyckte den passade så otroligt bra in på texten, lyssna så får ni se <3
Jack Johnson – Imagine
kram!
Jag kom nyss hem från en lång promenad i det fina vår-vädret med pappa och lillasyster. I det vackra Stureby. Gud vad det är vackert egentligen, det här området. Det är som om den vore platsen på jorden där endast lycka finns till; paradiset på jorden; Edens lustgård. Här har jag levt hela mitt liv och växt upp i fullständig trygghet med de bästa tänkbara föräldrar och mina två systrar. Jag började i en skola närliggandes i samma område, Sturebyskolan, där flera tryggt uppväxta barn gick och blev mina kompisar. Allt var så bra, ondskan existerade liksom inte! Kan ni tänka er det, en plats på jorden där ondska inte existerar..? Utan endast lyckliga barn-familjer i fina hus med söta små eller stora härliga trådgårdar, vars barn leker med alla andra jämnåriga i området, på gatan, i skogen, eller nere vid fotbollsplanen... Vi gick där och mindes, och jag berättade en massa historier för pappa, som hänt mig en gång i tiden, i just den där gläntat, på just det här fältet, på just den här vägen... Det var lite som en vandring tillbaks i tiden. En promenad i det förflutna, med så otroligt många tillförandes minnen man trodde man glömt bort.
Det här tankarna slog mig då, som vi gick där och mindes och njöt av solskenet och den blå himlen. Jag tänkte på alla de barn som inte fått uppleva det här. På alla dem som växt upp under ständiga oroligheter, som inte fått känna på riktig fullständig ro, som jag och mina systrar fått gjort. Jag tänkte på alla de vars föräldrar skiljt sig, alla som separerat, och alla barn som på något sätt tvingats dra upp alla rötter, allt tryggt som en gång varit, för att börja om, vänja sig vid nya omständigheter, kanske acceptera nya familjemedlemmar, nya hem, nytt nytt nytt... De som aldrig fått slagit sig till ro. Jag tänkte på alla de barn som blivit misshandlade under uppväxten, som blivit slagna, eller fått utstå annan ondska. Tänk vad otroligt lyckligt lottad jag är som fått växa upp i en sådan vacker omgivning. Tänk vad många det är som inte gjort det, som inte fått möjligheten...
Glöm inte att lyssna på den här fina låten innan ni går, jag tyckte den passade så otroligt bra in på texten, lyssna så får ni se <3
Jack Johnson – Imagine
kram!
naah, just big thoughts about life
Hej igen,
jag måste bara säga att jag sitter här med en ny värme i bröstet igen. Vet att jag borde sova nu egentligen men att stanna uppe för att man fastnar vid nya intressanta bloggar, det är värt en trött morgondag.
Ibland prioriterar jag konstiga saker framför viktigare saker, som intressanta bloggar framför skolan/skolarbete tex. Fast, egentligen... Hur kan jag säga att skolan är viktigare? Är den verkligen det, för mig? Nej, inte i stunden i alla fall. I stunden, i veckan i den här delen av mitt liv finns det mycket annat som är viktigare än skolan. Självklart är det viktigt att lära sig nödvändiga saker, träffa nya människor och lärare att lära av. Men... Jag undrar om man inte kan lära sig minst lika viktiga saker, av världen utanför skolan också? Det är det jag valt att tro på i alla fall. Jag tror på att prioritera lycka, sätta sig själv, sina vänner och sina intressen framför, i mitt fall då, skolan. I mitt fall- jag måste säga så för att just i mitt fall så vet jag ju att jag ändå inte vill bli nånting annat än musiker. Och när jag ändå inte går en hel musiker-inriktad linje så känner jag att jag inte riktigt behöver anstränga mig såsom de andra i min klass som pluggar till advokat och trånar efter högsta betyg i allt.
Jag har viktigare saker att koncentrera mig på än stress och att jaga upp varandra över plugg uppgifter... Jag har mina otroligt fina vänner att koncentrera mig på. Det är så lätt att ta dem för givet, så lätt att bli lite små sur på varann över någonting litet där jag egentligen behöver finnas till, och hjälpa. Fan att jag är så dum, när du kanske egentligen behöver mig som mest... Jag har så otroligt vackra vänner med så otroligt många fina minnen från ögonblick tillsammans, och det är värt allt. Jag väljer att utbilda mig till musiker efter gymnasiet för att musik är så underbart, den når fram till alla. Alla människor på jorden. Och vet ni vad jag tycker att det bästa är med musiken? Det är när man ser att man glädjer människor. Att man når fram till dem. Att man berör. Det finns så mycket ont i världen som jag skulle vilja utrota. Och det enda man kan göra åt det är att fortsätta älska, sprida kärleken vidare...
Vi kan påverka så mycket mer än vi tror.
Nu ska jag sova, på riktigt.
Godnatt
Älska livet, älska vardagen, älska din omgivning -min största strävan just nu...
Hej! Idag är jag på bättre humör :)
Livet är ju härligt, varför ska man blunda för det och må dåligt när man missar så mycket fantastiskt, så mycket fint? Man slänger bort så mycket!
Jag älskar att resa, jag älskar att beundra världen, jag älskar att lära mig av min omgivning, jag älskar att skratta, jag älskar att vara fri, jag älskar att rida fram genom den vackra skogen om sommaren, jag älskar alla intelligenta djur som finns i vår värld, jag älskar att umgås, jag älskar att ge och få tillbaka kärlek, jag älskar hur musikens vackra toner kan påverka oss, jag älskar äventyr, jag älskar att prova på nya saker, jag älskar att upptäcka, jag älskar att inspireras av andra människor, deras personligheter, inspireras av allt som egentligen är vackert och fantastiskt i vår värld! Och jag tycker samtidigt så otroligt synd om alla dessa människor som missar det här, som blundar, som inte ser... Som inte tillåter sig själva att öppna sina sinnen och välkomna allt runt omkring dem till fullo. Tänk på hur otroligt fin världen är som vi lever i! För man glömmer så lätt bort... Koncentrera er på det possitiva istället för det negativa, ni får så mycket mer ut av det förstnämnda.
Den här gamla bilden på mig (shit vad långt hår jag hade innan jag klippte av den fula utväxten!) gör mig så glad. Den ger ett sånt intryck av glädje och frihetskänsla så att man bara fylls av hopp om lycka igen! Plus att det är vår på bilden :) vår... Snart kommer den åter! <3
Livet är ju härligt, varför ska man blunda för det och må dåligt när man missar så mycket fantastiskt, så mycket fint? Man slänger bort så mycket!
Jag älskar att resa, jag älskar att beundra världen, jag älskar att lära mig av min omgivning, jag älskar att skratta, jag älskar att vara fri, jag älskar att rida fram genom den vackra skogen om sommaren, jag älskar alla intelligenta djur som finns i vår värld, jag älskar att umgås, jag älskar att ge och få tillbaka kärlek, jag älskar hur musikens vackra toner kan påverka oss, jag älskar äventyr, jag älskar att prova på nya saker, jag älskar att upptäcka, jag älskar att inspireras av andra människor, deras personligheter, inspireras av allt som egentligen är vackert och fantastiskt i vår värld! Och jag tycker samtidigt så otroligt synd om alla dessa människor som missar det här, som blundar, som inte ser... Som inte tillåter sig själva att öppna sina sinnen och välkomna allt runt omkring dem till fullo. Tänk på hur otroligt fin världen är som vi lever i! För man glömmer så lätt bort... Koncentrera er på det possitiva istället för det negativa, ni får så mycket mer ut av det förstnämnda.
Den här gamla bilden på mig (shit vad långt hår jag hade innan jag klippte av den fula utväxten!) gör mig så glad. Den ger ett sånt intryck av glädje och frihetskänsla så att man bara fylls av hopp om lycka igen! Plus att det är vår på bilden :) vår... Snart kommer den åter! <3
